- Project Runeberg -  Jenny /
126

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

Och att vi ska stå här som nu. — Ska vi inte?» Han
tryckte henne till sig.

»Jo — varför skulle vi inte det, vännen min?» Med
armarna om varandra gingo de fram till bordet, och tätt
slutna till varandra sutto de och stirrade ut över
Campagnan.

Solskenet flyttade sig och slagskuggorna vandrade över
kullarna med vårdagen. Ibland rann ljuset ut i tjocka
strålknippen, ty klara skyar drevo över den blåa himlen
i ljus, stillsam oro. Men borta vid horisonten, där den
mörka eukalyptusskogen vid Tre Fontane tittade upp
bakom den fjärmaste höjdkammen vällde där upp som en
pärl-gul dis — mot kvällen skulle den säkert växa upp och
täcka hela himlen.

Långt hän på slätten rann Tibern mot havet, gyllene,
när solskenet föll på den, men blygrå med matt glans som
på en fiskbuk, då den speglade skyarna.

Tusenskönorna lyste i ljusa fläckar över backarna. I
sluttningen under osterians köksträdgård kom det unga
vetet upp, ljusgrönt och silkesblankt. Mitt ute på åkern
stodo två mandelträd, med kronorna blekröda av blomster.

»Det är vår sista Campagnadag, du», sade Helge. »Är
det inte underligt?»

»För den här gången —» och hon kysste honom och
ville inte ge efter för sitt eget missmod.

»Ja. Tänker du aldrig på, Jenny — att när vi sitter
här igen — så kan det inte vara som nu? Man
förändrar sig alltid du — dag för dag — vi äro inte de samma
när vi sitter här igen. Nästa år — nästa vår — det är
inte den här våren, Jenny. Vi äro inte alldeles de
samma heller. Vår kärlek — vi kan hålla lika mycket av
varandra — men inte alldeles på samma sätt.»

Jenny drog upp skuldrorna som om hon frusit litet.

»Det där skulle aldrig en kvinna säga, Helge —», och
hon försökte att skratta,

»Tycker du det är så underligt att jag säger det? Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free