Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»Du skall väl lia separatutställning’ för dig själv då?»
»Jag vet inte riktigt, du — jag har nog tänkt på det.»
sA.
Småflickorna hade diskat och Nils hade gjort det
bekvämt åt sig på soffan i vardagsrummet. Fru Berner
och Jenny sutto kvar inne i dotterns rum med en extra
kopp te och en cigarrett.
»Hur tycker du Ingeborg förefaller?» frågade modern
ängsligt.
»Hon är frisk och livlig — ser inte så dålig ut
heller. Men naturligtvis, det är ju inte att skämta med vid
hennes ålder. Vi får se till att hon kommer på landet tills
hon blir riktigt frisk igen, mamma.»
»Ingeborg är så söt och snäll alltid — och munter
och trevlig. Och så flink i huset. Jag är så rädd för
henne, Jenny. Jag tror att hon dansade för mycket i
vintras och var för mycket ute och kom för sent i säng.
Men jag hade inte hjärta att neka henne något. Du hade
det så trist, Jenny, och jag såg nog att du saknade nöjen
och glädje. Jag var säker på att både du och pappa skulle
ha gett mig rätt, att jag lät barnet roa sig medan hon
kunde.!» Fru Berner suckade: »Stackars mina små
flickor! Slit och arbete, det är ju vad som väntar dem. Vad
skall det bli av, om de till på köpet blir sjuka för mig.
Jag kan ju göra så lite för dem, barnen mina.»
Jenny böjde sig över modern och kysste tårarna från
de vackra, barnsliga ögonen. Och hon lutade sig emot
henne — längtan efter att visa ömhet och ta emot
ömhet, och hågkomsten av tidigare barndomsdagar och
medvetandet om att modern inte hade känt hennes liv, dess
sorger förr och lyckan nu utlöste sig i en beskyddande
ömhet. Fru Berner tryckte sig till dotterns bröst.
»Seså — inte gråta, mamma — det reder sig nog skall
du se. Nu blir jag ju hemma tills vidare. Och så har
vi ju lyckligtvis lite kvar av faster Kathrines pengar.»
»Ja, men Jenny, dem måste du ju ha för din utbild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
