Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
ning. Jag har så småningom kommit till den insikten
— skall du veta, att du inte får hindras i ditt arbete.
Det var en sådan glädje för oss alla, att du fick sälja den
där tavlan i höstas.»
Jenny smålog. Den tavlan som blivit såld, och de par
ord som stått i tidningarna om henne — det var som om
hela familjen sett på hennes målning med andra ögon
efter det.
»Det reder sig nog, mamma, alltsammans. Jag kan
nog förtjäna något extra, medan jag är hemma. — Ateljé
måste jag ha», sade hon efter ett ögonblick. Och hon
tillade hastigt förklarade. »Jag måste måla mina tavlor
färdiga på ateljé, ser du.»
»Ja, men. —» modern såg helt förfärad ut. »Du
kommer väl att bo hemma, Jenny?»
Jenny svarade inte strax.
»Jag tycker inte att det går an, barnet mitt», sade
modern. »En flicka kan inte bo ensam på en ateljé.»
»Nej, du förstår, jag kan bo här», svarade Jenny.
Hon tog fram Helges fotografi, då hon blivit ensam,
och så satte hon sig att skriva till honom.
Det var bara ett par timmar, hon hade varit hemma.
Men allt det som hon levat därnere hade blivit så
oändligt avlägset och sagolikt. Så utan sammanhang med
hennes liv här i hemmet — förr. Och nu.
Brevet blev bara klagande längtan.
II.
Jenny hade hyrt ateljé. Och hon gick där och ställde
och ordnade. Om eftermiddagarna kom Kalfatras och
hjälpte henne.
»Du har blivit så hiskligt långbent, Kalfatras — det
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
