Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
slag vid hörnet. Skuggan låg fuktig och iskall mellan
de båda räckorna av smutsiga hus. Bara på den ena
sidan föll det en solstrimma allra högst upp. Hon var glad
åt att veta att Helges föräldrar bodde fyra trappor upp.
Denna gata hade varit hennes väg till skolan i fyra
år. Så väl som hon kände till den. De svarta
flammorna efter taksnön på fasadernas gipsornament, och de små,
små mörka bodarna. Fönstren med blomkrukor i sjaskigt
silkespapper och kulörta majolikakrukor och de gulnade
modeplanscherna mot rutan hos sömmerskorna —
skymten genom portgångarna av kolsvarta bakgårdar. Ännu
låg där nog högar av smutsig snö, som gjorde luften rå
inne i gårdsrummen. Och spårvagnen dånade tungt
uppför backen.
Nära intill i Pilestrædet låg en sådan där sotgrå
hyreskasern med en mörk brunn av gårdsrum. Där hade
de bott, då styvfadern dog.
Hon stod ett tag utanför den tamburdörr, som bar en
mässingsplåt med G. Gram på. Hon hade hjärtklappning
och försökte le åt sig själv. Alltid var hon likadan —
meningslöst beklämd, då hon ställdes inför någon
situation som hon inte fått liksom tänka sig in i, åratal i
förväg. Herre Gud — ett par tillkommande svärföräldrar
voro då inte så farligt betydelsefulla personer heller för
henne. Äta upp henne kunde de nu i alla fall inte. Hon
ringde på.
Hon hörde någon komma genom en lång tambur och
så öppnades dörren. Det var Helges mor — hon kände
igen henne efter fotografien.
»Fru Gram, är det inte? — Jag är fröken Winge.»
»Å, är det det — var så god, vill ni inte stiga in?»
Hon gick före Jenny genom en lång, trång tambur,
som var belamrad med skåp och lårar och ytterplagg.
»Yar så god», sade fru Gram igen och öppnade
dörren till förmaket. Där var starkt solljus över tunga,
mossgröna plysclimöbler; rummet var inte stort och proppfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
