Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
I synnerhet förgrunden med de två italienskorna i
nationaldräkt och de miniatyraktigt målade plantorna omkring
den kullfallna pelaren var ledsam. Modellstudien
inunder av en ung flicka var bättre.
Hon måste småle — det var inte att undra på om
Helge hade litet svårt att finna sig till rätta i Rom och
kände sig besviken — när han hade haft all den här
italienska romantiken på väggarna hemma,
Där fanns många små brunaktiga, sirligt tecknade
landskap från Italien med ruiner och nationaldräkter. Men
den där studien av en präst var god. Några kopior —
Corregios Danae och Guido Renis Aurora — hu då!
Några andra kopior av barocktavlor, som hon knappast
kände till.
Så var där ett stort ljusgrönt sommarlandskap. Gram
hade försökt att måla impressionistiskt. Men det var
tunt och otäckt i färgen. Det här över pianot var bättre
-— solglimtar över åsen, luften var riktigt bra.
Vid sidan därav hängde ett porträtt av hans hustru.
Det var det bästa — det var bra, verkligen bra. Utmärkt
modellerad var figuren. Och händerna, Den högröda
klänningen med upp fästningarna och de genombrutna
svarta halvvantarna. Det olivbleka ansiktet med de
mörka ögonen under pannluggen och den höga spetsiga
svarta hatten med röd vinge. Men hon stod dess värre som
klistrad mot bakgrunden, som var målad i kallt gråblått.
Ocli det där barnporträttet: »Putte, fyra år» stod det
uppe vid ramen. Nej, Herre Gud — var det Helge, den
där lilla buttra klumpen i vit skjorta — å, vad han var
rar!
Fru Gram kom in med en bricka, rabarbervin och
småbröd. Jenny mumlade något om besvär.
»Jag har stått och sett på er mans tavlor, fru Gram.»
»Ja, jag förstår mig ju inte mycket på det, men —
jag, jag tycker nu att de äro storartade. Min man påstår
10—203336. Undset, Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
