- Project Runeberg -  Jenny /
169

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - V - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

»Jenny! Ä, Jenny!» Han kysste henne sakta många
gånger. Men då hon blivit lugnare tog han hennes hand.

»Jag går nu, du. Sov gott, vännen min! Du skall
inte var ond på mig. Du är trött, stackars liten!»

»Säg vackert godnatt till mig!» bad hon och hängde
sig om hans hals.

»Godnatt, söta, älskade Jenny min! Du är trött,
stackare — så trött så. Godnatt! Godnatt!»

Så gick han. Och så grät hon igen.

VI.

»Det var egentligen det här, som jag ville att du skulle
se», sade Gert Gram och reste sig. Han hade legat på
knä och rotat i kassaskåpets nedersta fack.

Jenny sköt åt sidan de gamla skissböckerna och
makade den elektriska bordslampan närmare sig. Han
torkade dammet av en stor portfölj och lade den framför
henne.

»Det är många år sen, kan du tro, som jag har visat
det här åt någon — eller ens sett på det själv. Men jag
har länge önskat att du skulle göra det. Ända från den
första gången, då jag var uppe på din ateljé. Den dagen
då du var här nere för att se på bilderna av Helge som
liten tänkte jag att jag skulle fråga om du ville se det.
Och sedan också den tiden, då du arbetade här bredvid.

»Ja, det är underligt, Jenny. När jag kommer att
tänka på det medan jag sitter här om dagarna i mitt
vardagsslit —» han såg sig omkring i det lilla trånga
kontoret. »Här har jag jordat alla mina ungdomsdrömmar.
Därborta i skåpet ligger de som lik i sin sarkofag, och här
går jag själv — en död och glömd konstnär —.»

Jenny teg. Gram nyttjade ibland uttryck, som
föreföllo henne så sentimentala. Fast hon visste att den känsla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free