- Project Runeberg -  Jenny /
172

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

jag tvivlade just på vad det var som jag egentligen ville
uttrycka. Jag såg ju att den romantiska konsten
blommat slut och. höll på att vissna — det var förfall och
brist på sanning nästan över hela linjen — och så var det
just romantiken, som hade hela mitt hjärta. Inte bara
inom konsten. — Jag längtade efter romantikens
söndagsbönder och hade levat länge nog på landet som pojke för
att veta att de inte existerade. Och då jag reste ut var
det romantikens Italien som var målet. Jag vet väl att
du och din tid söker skönhet i det som är, sinnligt och
verkligt. Jag fann bara skönheten i den omskapning av
verkligheten, som andra redan företagit. — Du vet,
åttiotalet kom med sin nya trosbekännelse — jag försökte att
bekänna den med mina läppar, men mitt hjärta gjorde
uppror —»

»Ja, men Gert —» Jenny rätade upp sig.
»Verkligheten är ju inte något exakt begrepp. Den visar sig ju
så olika för var och en som ser den. There’s beauty in
everything, sade en engelsk målare till mig en gång,
only your eyes see it or see it not, little girls.»

»Ja, men Jenny — jag hade inte förmågan till att se
verkligheten — jag kunde bara fatta avspeglingen av
den i andras drömmar. Det felades mig fullkomligt
förmågan att extrahera min skönhet ut ur realiteternas
mångfald.

Och jag kände min egen vanmakt. Och då jag kom
dit ned så grep barocken mig in i hjärteroten. Förstår du
inte den djupa vanmakten och själavåndan under
vanmakten, frasen? Intet personligt nytt att fylla formen med.
— Bara tekniken som drives vidare — den susande
flykten i draperingen, de halsbrytande djärva förkortningarna,
de våldsamma effekterna av ljus och skugga — den
utstuderade kompositionen och tomheten som skall döljas
under exstasen — förvridna ansikten, förvridna lemmar,
dårar, vilkas enda äkta lidelse är rädslan för deras eget,
sugande tvivel, som de vill döva i sjuk exaltation, ofrukt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free