Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Han smålog trött.
»Jag är nu inte så gammalmodig, Jenny, som du visst
tror. Jag ser inte någon synd i det att två unga
människor som älskar varandra och känner att de hör
samman ger sig åt varandra vare sig under laglig eller olaglig
form. Men jag förförde verkligen Rebecka. Hon var
oskyldig, då jag mötte henne — inte bara rent fysiskt,
menar jag. Jag såg hurudan hon var — hon anade det
inte själv. Jag förstod hur lidelsefull, svartsjuk och
tyrannisk hon skulle bli i sin kärlek — men jag gav tusan
i det — det smickrade mig att det var mig denna vilda
lidelse gällde — att jag ägde denna vackra flicka så helt.
Och det var givetvis inte min tanke att tillhöra bara henne,
som jag visste att hon skulle komma att fordra. — Ja,
inte så att jag tänkte på att överge henne. Men jag
menade att jag nog skulle förstå att hävda mig själv och
hålla utanför vårt förhållande det som jag inte ville ge
henne — mina intressen, mitt arbete — mitt egentligaste
liv, fast jag visste, att hon skulle försöka att ta
alltsammans. Det var ju idiotiskt av mig — jag visste att jag
var svag och hon stark och hänsynslös. Men jag
beräknade att hennes större lidelse skulle ge mig, som i vissa
punkter var förhållandevis kall, ett övertag.
Och jag såg att utom sin stora förmåga att älska ägde
hon inte mycket. Hon var fåfäng och obildad och
avundsjuk och simpel. Yi hade inte någon själisk gemenskap
— men jag saknade det inte. Jag ville ju bara äga hennes
sköna kropp och njuta hennes förtärande lidelse —»
Han reste sig och gick fram till Jenny. Och han grep
hennes händer och tryckte dem för ett ögonblick mot sina
ögon.
»Kunde jag vänta mig att ett äktenskap med henne
skulle bli annt än elände. — Jag måste skörda vad jag sått.
Jag måste alltså gifta mig med henne. Det var en
förfärlig tid. — För då hon kom upp på min ateljé var hon
vild och galen av lusta — hånade alla gamla tanters för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
