Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
och länge — utan tankar. Ocli i den djupa trötthet, som
följde därpå, tröttheten efter alla dessa månaders
småaktiga förödmjukelser och småaktiga käbbel kände hon sitt
hjärta så tomt och kallt. Helge hade visst rätt.
Hon märkte om en stund att hon var hungrig. Då hon
såg på sitt ur var klockan sex.
Hon hade suttit på det sättet i fyra timmar. Då hon
skulle ta på sig sin kappa märkte hon att hon satt på
den.
Borta vid dörren var en flod av vatten — den hade
runnit in mellan ett par tavlor, som stodo med
spännra-marna utåt. Jenny gick efter en trasa och torkade upp.
Så kom hon att tänka på att det var från Helges paraply
som vattnet kommit. Hon lutade pannan mot dörren och
grät igen.
VIII.
Middagen tog inte lång tid. Hon försökte att läsa i
tidningarna och låta bli att tänka den lilla stunden. Men det
lyckades inte. Och då var det bättre i alla fall att gå hem
och sitta där.
Det stod en man och väntade på den översta
trappavsatsen. Han var lång och spenslig. Hon sprang upp de sista
trappstegen och ropade Helges namn.
»Det är inte Helge», svarade han. Det var Helges far.
Jenny stod andlös framför honom och sträckte ut
händerna.
»Gert — vad är det — har det hänt någonting?»
»Så, så, Jenny», han tog hennes hand. »Helge har rest
— rest till Kongsberg till en vän — en skolkamrat, som
är läkare där, på besök. Herre Grud, barn, du har väl inte
varit rädd för något annat —» han smålig mycket matt.
»Åh, jag vet inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
