- Project Runeberg -  Jenny /
188

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

ständig — och så var du en begåvad konstnärinna, som
varken tvivlade på mål eller medel. Du talade glatt och
varmt om ditt arbete och glad och varm om din fästman.

»Så kom Helge hem. Och jag tyckte du blev så
förändrad —- mj^cket snart. Allt det pinsamma som nu en
gång hör till ordningen för dagen i mitt hem gjorde allt
för starkt intryck på dig. Jag tyckte det var en omöjlighet
att något sådant som en — obehaglig tillkommande
svärmor —■ skulle kunna förbittra lyckan fullständigt för en
ung älskande kvinna. Jag började att frukta för att det
var ett djupare missförhållande, som du led av och som
du så småningom fått upp ögonen för. Att du såg att din
kärlek till Helge inte var så bergfast som du trott. Att
det gått upp för dig att du och han i grunden inte passade
för varandra, som du naturligtvis hade trott. Att clet
mera var en ögonblicklig stämning som sammanfört er. —
Där nere, där ni båda voro ensamma —- fria från
hemmets tvång och alla vardagliga band, ensamma i nya
omgivningar, bägge två unga och fria och lyckliga vid ert
arbete — och väl bägge två med ungdomens
kärlekslängtan i sinnet — skulle det inte kunna väcka en tillfällig
sympati och förståelse — även om den sympatien och
förståelsen inte nådde till den djupaste grunden av bådas
väsen.»

Jenny stod borta vid fönstret och såg över till
honom. Hon erfor en underlig inre motvilja vid hans ord
— Herre gud, han hade väl rätt. Men han förstod ju inte
alls, där han satt och lade ut det hela, vad det var som
gjorde henne ont.

»Det gör inte saken bättre — till och med om det
ligger något i vad du säger. Kanske du har rätt.»

»Men det är i alla fall bättre, Jenns^, att ni själva har
kommit till att inse det nu. Än om det hade kommit sen
när bandet blivit fastare knutet och det skulle bli så
mycket smärtsammare att lösa det.»

»Det är inte det — det är.inte det», bröt hon plötsligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free