- Project Runeberg -  Jenny /
190

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

Men jag var tjuguåtta år, då jag träffade Helge, och
jag hade aldrig varit förälskad — och jag var ledsen för
det och ville gärna pröva det —. Han var förälskad, varmt
och ungt och uppriktigt, och det frestade mig. — Så ljög
jag-för mig själv, precis som alla andra kvinnor — det föll
värme över mig från honom och jag skyndade mig att
inbilla mig själv att jag var varm. Fastän jag visste att
den illusionen kan man inte hålla liv i länge — inte
längre än tills det krävs lite av ens kärlek. — Och andra
kvinnor de begår sådant i all oskuld, därför att de inte vet
skillnad på ont och gott och alltid ljuger för sig själva —
Men jag kan inte ursäkta mig med det.

Å, jag är således i verkligheten precis lika liten och
egoistisk och lögnaktig som andra kvinnfolk —så du kan
vara viss på Gert att jag kommer knappast att stifta
bekantskap med din stora och sanna kärlek —.»

»Jo Jenny» — och Gert hade igen samma sorgmodiga
leende. »Jag ser du — Gud skall veta jag är varken stor
eller stark och i lögn och styggelse hade jag levat i tolv år
och jag var tio år äldre då än du är nu — då träffade jag
en — som lärde mig att tro på den känsla, som du nu talar
så hånfullt om — så att jag aldrig mer kan tvivla på den.»

Det var tyst en stund.

»Och du — blev kvar hos henne» — sade Jenny lågt.

»Yi hade barnen. Jag insåg inte den gången att jag
inte kunde vänta att få det ringaste inflytande över mina
egna barn. Absolut inte, när en annan än deras mor ägde
— hela mitt hjärta och hela min själ.

Hon var också gift — olyckligt gift. Hade en liten
flicka. Henne kunde hon väl ha tagit med sig. Mannen
drack.

Det var också en del av straffet, ser du, straffet för det
förhållande som jag hade inlåtit mig i till — henne —
som aldrig hade varit något för annat hos mig än mina
sinnen.

Vårt förhållande var för vackert för att kunna bestå i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free