Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
lögn. Vår vackra, ljuvliga kärlek måste vi dölja som en
förbrytelse.
Å, Jenny liten!
Det var bela lyckan, ser du.»
Hon gick fram till honom, och han reste sig upp. De
stodo där helt nära varandra, utan att röra sig och utan att
tala.
»Jag måste gå, liten», sade ban plötsligt forcerat och
torrt. »Jag måste vara hemma i vanlig tid, förstår du —
Annars blir hon-bara misstänksam.»
Jenny nickade.
Gert Gram gick mot dörren, och Jenny följde honom.
»Du skall visst inte vara rädd för att ditt hjärta inte
kan älska.» Han skrattade plötsligt sakta. »Jag tror att
det är ett stolt litet hjärta, Jenny — och varmt!
Vill du fortfarande räkna mig till dina vänner, lilla
barn?»
»Ja — tack», sade Jenny sakta och gav honom sin
hand. Och han böjde sig ned och kysste den länge —
längre än någonsin förr.
IX.
Gunnar Heggen och Jenny Winge skulle ha utställning
tillsammans i november. Han kom till huvudstaden av
den anledningen. Under sommaren hade han legat nere i
Smaalenene och målat röd granit och gröna granar och blå
himmel. Sedan hade han gjort en tur till Stockholm och
fått sälja en tavla där.
»Hur har Cesca det?» frågade Jenny. De sutto uppe
hos henne på förmiddagen och drucko pjolter.
»Ja, Cesca ja» — Gunnar tog en klunk ur sitt glas,
rökte och såg på Jenny och Jenny såg på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
