Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Det var så underligt att sitta tillsammans med honom
igen och tala om människor och ting, som hon kommit så
långt bort ifrån. Det var som om det skulle ha varit i
ett land långt borta på andra sidan om alla världshav, som
hon hade känt honom och Cesca — levat med dem och
arbetat med dem och varit glad tillsammans med dem.
Det öppna, solbrända ansiktet hans, och den sneda
näsan. Han hade fått ett slag över den då han var barn.
Det var det som räddat Gunnars fysionomi, sade Cesca —
annars skulle han ha varit den mest sötsliskiga Adonistyp.
Det hade hon sagt därborta i Viterbo.
Det låg något i det — drag för drag var han i grunden
en Adonis. Med den låga och breda pannan under den
brunvågiga luggen, de stora, stålblå ögonen och den röda
fylliga munnen full av blanka, vita tänder. Han var
solbränd ända ner på den runda, kraftiga halsen och hans
axelbreda, något korta gestalt var nästan brutalt
välskapad och muskelfast. — Den sinnliga munnen och de
fylliga ögonlocken hade likväl ett förunderligt oskyldigt,
oberört uttryck och han kunde småle så oändligt förfinat.
Hans händer voro ett par riktiga arbetarnävar med tjocka
senor och grova leder på de korta fingrarna men han rörde
dem på ett egendomligt levande och behagfullt sätt.
Han hade blivit litet mager — men han såg sund och
belåten ut och hon själv kände sig så trött och
otillfredsställd. Han hade arbeta hela sommaren och läst grekiska
tragedier och Keats och Shelley, då han inte målade.
»Men jag har lust att läsa de tragedierna i orginal»,
sade Gunnar, »så jag får lov att lära grekiska och latin.»
»Herre Gud!» sade Jenny. »Jag är rädd för att det
är så mycket, som du absolut måste lära för att få fred i
din själ, så att du inte får tid att måla till slut — utom
på fristunder.»
»Ja, men jag måste lära det, Jenny. Jag skall
nämligen skriva några artiklar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
