Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
där. Aldrig har vi här hemma haft hängande några bilder
av det, som man kallar den klassiska andan bland verken
av våra dyrbara förfäder. Men så länge vi inte har det,
så äro vi utanför Europa. Känner vi inte grekernas och
romarnas historia som vår egen kulturs äldsta historia,
såhär vi inte europeisk kultur. — Det kan ju vara precis
detsamma, hur den historien i verkligheten var, men så som
den har blivit överlämnad till oss — krigen mellan Sparta
och Messene till exempel — faktiskt var det ju bara några
halvvilda stammar av getaherdar som lågo i fejd med
varandra för längesedan. Men enligt traditionen, sådan som
vi har den äro de det klassiska uttrycket för den drift, som
gör att ett sunt folk hellre låter hugga ner sig till sista
man än den tål våld på sin individualitet och på rätten att
rå sig själv —. Ja, Herre Gud, vi har ju inte slagits för
vår ära på många hundra år, och proppat buken full med
några millioner hästlass med pannkaka och gröt sedan dess
— perserkrigen voro ju naturligtvis i grunden någonting
ganska smått — men för ett livsdugligt folk betyder
Salamis och Termopylæ och Akropolis blomstringen av alla de
ädlaste och sundaste instinkter som finnas och orden
kommer att lysa så länge som de instinkterna har värde — och
ett folk tror att det har egenskaper att hävda och en nutid
och en framtid att vara stolta av. — Och så länge kan en
skald skriva en levande dikt om Termopylæ och fylla den
med sina egna levande känslor. Leopardis ode till Italien
— minns du att jag läste det för dig en gång?»
Jenny nickade.
»Det är lite retorik i det — men Gud i himmelen, vad
det är vackert — är det inte? — Minns du det där om
Italia, den skönaste kvinna, som sitter fängslad i stoftet
med upplöst hår och fäller tårar ned i sitt sköte. — Och
hur han önskar att han vore en av de unga grekerna, som
gick mot döden i Termopylæ, muntra och lustfyllda,
som till dans. Och deras namn äro heliga och Simonides
sjunger döende jubelsånger från toppen av Antelos —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
