Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
med för resten. Men bara så framt olyckan inte består i
minskning av ens egen självaktning.»
»Ja men, Jenny liten — då skulle du inte ta det här så
hårt. Du är ju rent upphetsad — och bitter. Ja, jag minns
nog vad du sade, den dagen då Helge reste. Men Herre Gud,
barn, du kan väl inte begära att man utan pardon skall
kväva varenda känsla i sin linda om man inte i samma
ögonblick som den uppstår mäktar att garantera att den
skall vara till döddar, tåla varje motgång och vara i stånd
till varje offer. — Och att man ännu därtill som i en
vision skall gripa och förstå sitt objekts personlighet —
lysa upp dess hemligaste djup så att en längre fram ändrad
syn på honom eller henne är absolut utesluten?»
»Jo», sade Jenny häftigt.
»Har du någonsin känt det själv?» frågade Gert Gram
lågt.
»Nej, men jag vet det i alla fall. Jag har alltid vetat
att det borde vara så.
Men då jag hade blivit tjuguåtta år och hade
i perspektiv att bli en gammal mö och jag längtade efter
att älska och bli älskad och Helge kom och blev förälskad
i mig — då kastade jag alla krav på mig själv och min
kärlek och tog det som jag kunde få — naturligtvis till en
viss grad i god tro. — Det går nog, tänkte jag — det går
säkert — men den inre trygga vissheten om att det går
därför att det inte kan annat — den hade jag inte. —
Jag skall berätta dig vad min vän Heggen sade åt mig
häromdagen. Han föraktar kvinnorna av hjärtans grund
— och det gör han rätt i. Vi har inte den självaktning
som vi skulle ha och dessutom äro vi så lata att vi aldrig
på allvar kan besluta oss för att själva skapa vårt liv och
vår lycka genom att arbeta och kämpa för den. I
hemlighet går vi alla och hoppas på att en man skall komma
och förära oss lyckan så vi slipper att anstränga oss för
den. De mest kvinnliga av oss, som bara slår dank och
lever för kläder och nöjen hänger» sig på den man, som kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
