- Project Runeberg -  Jenny /
207

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

skaffa dem sådant i rikligaste mängd. Men det finns en
och annan av oss, som verkligen har mänskliga känslor
och längtan efter att bli fasta och fullgoda människor
— försöker att bli det — men så hoppas vi i alla fall på
att en man skall möta oss på halva vägen och att vi ska
få leva, som vi helst vill, av hans kärlek.

Aldrig kommer vi kvinnor därhän att vårt arbete är
oss nog.»

»Tror du arbetet ensamt är nog för en man — aldrig!»
sade Gram lugnt.

»För Gunnar till exempel är det det. Du kan vara lugn
för att han skall nog veta att hålla kvinnorna på sin rätta
plats som bagateller.»

Gram skrattade.

»Hur gammal är egentligen din vän Heggen? — Jag
vill hoppas för hans egen skull att han en gång med tiden
kommer att se lite annorlunda på det avgörande i livet.»

»Det vill inte jag», sade Jenny häftigt. »Och jag vill
hoppas att jag lär en gång jag också att sätta det där
kärleksfåneriet på sin rätta plats.»

»Herre Gud, Jenny, så du pratar — jag hade så när
sagt, som du har vett till — men du har bättre förstånd,
så det vet jag.» Gram smålog tungsint. »Skall jag berätta
dig lite om vad jag vet om kärleken, liten?

Trodde jag inte på den, hur skulle jag då kunna tro
det minsta grand på människorna — och på mig själv.
Begriper du inte Jenny — ;å Gud nåde oss — tror du
kanske att det bara är kvinnorna, som finner livet
meningslöst och känner hjärtat fruset och tomt, när de inte
har annat att älska än sitt arbete — bara en utstrålning
av sig själva — ingenting annat att stödja sig på. Tror
du att det finns en enda själ, som inte har stunder av tvivel
på sig själv. Nej, barn, det måste vara en annan människa,
som man deponerar sitt bästa hos — sin kärlek och sin
tillit — och den banken måste man kunna lita på.

När jag säger dig att mitt liv sedan jag gifte mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free