Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
undvara dig och så blev jag din. Yar det någon nåd?
När jag inte kunde släppa dig?»
»Det är just det — att du kunde komma till att älska
mig så — som jag kallar en ofattbar nåd.»
Hon smög sig intill honom.
»Du unga fagra Jenny liten.»
»Jag är inte ung, Gert! Då du träffade mig, hade jag
redan börjat att bli gammal, och jag hade aldrig varit ung.
Jag tyckte du var ung, mycket yngre i ditt hjärta än
jag, ty du trodde ännu på allt som jag skrattade åt och
kallade barnsliga drömmar, ända tills du fick mig att tro
att de fanns till — kärleken och värmen och allt det där.»
G-ert G-ram skrattade lågt som för sig själv. Så viskade
han:
»Kanske mitt hjärta inte var äldre än ditt, du. Jag
tyckte i alla fall att jag ingen ungdom haft ännu och jag
hoppades som på trots djupast inom mig att en gång, en
enda, skulle den röra mig — ungdomen — men mitt hår
har under tiden blivit vitt.»
Jenny skakade hastigt på huvudet. Och hon lyfte sin
ena hand och lade den på hans hjässa.
:»Är liten trött? Skall jag ta av dig skorna? Vill du
lägga dig ned och vila?»
»Nej. Jag vill ligga så här. Jag har det så bra.»
Hon drog upp benen under sig och nystade ihop sig
i hans famn.
Grert lade sin ena hand om henne. Med den andra skänkte
han i vin och höll glaset till hennes läppar. Hon drack
begärligt. Så tog han körsbär och gav henne — tog
kärnorna från hennes mun och lade dem på assietten.
»Mera vin?»
»Tack! Du, jag vill stanna hos dig. Jag skickar bud
hem med en springpojke att jag har träffat Heggen. Han
är visst i staden. Men jag måste hem innan sista
spårvagnen har gått — dess värre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
