Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
mista den enda människa, som älskade henne — kunde
hon då göra annat än bjuda honom vad hon hade, när
hon tog emot något av honom som hon inte kunde undvara
— om hon ville känna sig ärbar?
Men så var det ju det att hon hade fått lov att säga
ord, som voro starkare och hetare än det som hon kände.
Och han hade trott henne och tagit henne på orden.
Och det hände om och om igen. När hon kom till
honom utan lust, modlös och trött av att tänka på hur allt
skulle sluta och hon såg att han förstod, så sade hon igen
samma varma ord och hycklade något mycket starkare
än vad hon kände. Och han trodde strax.
Han kände ingen annàn kärlek än den vars väsen
var lycka. Olyckan i kärleken den kom utifrån av ödets
ondska eller av en hård rättfärdighet, som hämnades
begången orätt. Hon visste vad han fruktade — att hennes
kärlek skulle dö en dag, när hon såg att han var för
gammal att vara hennes älskare. Men aldrig hade han anat
att hennes kärlek var född sjuk, med fröet till sin död i sig
själv.
Det skulle inte tjäna något till om hon försökte att
förklara det för honom. Gert kunde inte förstå det.
Hon hade sökt skydd i hans armar därför att han
var den ende som erbjudit henne det. Hon hade varit så
förtvivlat ensam. Då han bjöd henne kärlek och värme —
mäktade hon inte visa bort det.
Fastän hon borde ha vetat att hon inte skulle ta emot
det — hon var inte värd denna kärlek. Nej, han var inte
gammal. — Det var en tjuguårings lidelse och barnsliga
tro och andäktiga tillbedjan — och det var en vuxen mans
värme och godhet — det var all den kärlek en mans liv
kunde rymma, som flammade upp nu på gränsen till
ålderdomen. Och den borde ha fallit på en kvinna, som
kunde älska tillbaka — som kunde leva igenom med
honom, under de korta år som det varade, hela det liv, som
han hade längtat efter och drömt om och hoppats på —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
