Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Gerts långa skrivelse. De kärleksfulla orden i början
och slutet läste hon, resten hoppade hon över. Det var
bara långa betraktelser över kärleken, så där i allmänhet.
Jenny stack brevet i kuvertet och stoppade det i sin
väska. Uff, de här breven från Gert — hon orkade
knappast läsa dem. Orden bara visade henne hur litet de
förstodo varandra. Hon kände det då de talade med
varandra; när de skrevo blev det så pinsamt tydligt.
Och ändå fanns det väsenslikhet mellan dem. Varför
kunde de då inte harmoniera med varandra?
Var han starkare eller svagare än hon? Han hade
förlorat och förlorat och resignerat och böjt sig på alla håll
■— och ändå fortfor han att hoppas, att leva och att tro.
Var det vekhet eller livskraft? Hon förstod honom inte.
Var det kanske i alla fall åldersskillnaden? Han
var inte gammal. Men hans ungdomskänsla var från en
annan tid, hörde till en ungdom, som var utdöd nu — en
ungdom med friskare tro — mera naivitet. Kanske hon
var naiv hon med — med sin tro och sina mål. Men det
var nu på ett annat sätt. Orden förlora betydelse under
loppet av tjugu år — var det slutligen det?
Gruset glimrade i rödviolett och stationsbyggnadens
grågula målning slog blåsor i solsteket. Det svartnade
för hennes ögon en sekund, då hon såg upp från marken!
Det var märkvärdigt, men det var som om hon inte riktigt
tålde hettan i år.
Utöver bygden darrade soldiset, över slåtterängar och
glänsande åkrar ända bort till skogslinjen, som stod
svartgrön mot den sommarblå himlen. De få lövträden vid
gårdarna hade redan mörknat i kronorna.
Cesca läste ännu sitt brev. Det var från hennes man.
Hon stod bländande vit i sin linneklänning mot perrongens
blåa grus.
Gunnar Heggen hade anbragt sitt bagage på baksätet
av trillan. Han smekte hästen och pratade med den
medan han väntade på damerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
