- Project Runeberg -  Jenny /
236

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

Fast hon rökte mindre nu för tiden än hon hade gjort
förut.

I alla fall hade hon hjärtklappning och en vämjelig
känsla av hetta som sköljde över henne i böljor så att hon
svettades. Landskapet därute vände sig långsamt för
hennes ögon — fram och tillbaka — de gråaktiga
sandplanerna och de blekskimrande blomsterrabatterna och
trädgårdens mörka trädkronor mot den vitaktiga
sommarnattshimlen. Och rummet därinne gick runt för henne. Pjolter
och likör ville upp i halsen på henne. Äsch!

Hon skvalpade över då hon fyllde handfatet med
vatten. Ostadig i sina rörelser var hon också. Men detta är
ren skandal, Jenny min. Det går baklänges med dig min
flicka — tål du inte alkohol mera? Förr hade hon då
kunnat dricka det dubbla utan att det bekom henne
något.

Först höll hon ned händerna i vattnet med pulsarna
under det. Så baddade hon länge ansiktet, rev av sig
kläderna och lät det skölja från den fulla svampen över
hela kroppen.

Gud vet om Gunnar och Cesca hade märkt det. Fast
det var ju först sedan hon kommit hit upp som hon märkt
det själv. Gudskelov ändå att överstelöjtnanten och
Borghild voro borta.

Det hjälpte då hon hade tvättat sig en stund. Hon tog
på sig nattrocken och satte sig vid fönstret igen.

Tankarna tumlade oredigt omkring bland
brottstycken av dagens samtal med Gunnar och Cesca. Mitt i detta
blev hennes förvåning klarvaket kvarstående över att hon
blivit full. Hon hade då verkligen aldrig varit det förr
— brukade ju knappast att känna det, till och med om hon
drack åtskilligt mer.

Men nu var det nog för resten förbi — hon kände sig
matt och sömnig och kall. Och hon steg upp och tumlade
ned i den stora sparlakansbädden. Tänk om hon vaknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free