Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
har barn och allting. Å, tänk, en liten, liten unge, som
är ens egen — så glad som Lennart skulle bli!»
Jenny bet ihop tänderna i mörkret.
»Tycker du inte att jag skall resa i morgon?»
»Jo.»
»Och jag säger Lennart allting. Jag vet inte om han
kan förstå det — inte för att jag gör det själv. Men jag
vill säga honom sanningen, alltid. Skall jag inte det,
Jenny?»
»När du tycker det är riktigt skall du göra det. Å,
Cesca — man skall alltid göra det som man tycker är
riktigt — och aldrig det som man inte är säker på om det
är riktigt, Cesca.»
»Ja, det är säkert! Godnatt då, Jenny min — tack
för den här gången.» Hon kramade plötsligt väninnan
häftigt. »Det är så gott att få tala med dig. Du vet så
väl hur du skall ta mig du. Du — och Gunnar, ni får
mig alltid på den rätta vägen. Jag vet inte vad jag skulle
göra utan dig.»
Hon stod ett tag framför sängen.
»Kan du inte resa över Stockholm i höst? Å, gör det!
Du kan bo hos oss — jag får tusen kronor av pappa nu,
för det skall Borghild ha att resa till Paris för.»
»Jag vet inte riktigt du — nog för att jag hade lust —»
»Å, gör det! — Är du sömnig? Skall jag gå?»
»Ja, jag är nog lite trött.» Hon drog Cesca ned till sig
och kysste henne: »Gud välsigne dig, ungen min!»
»Tack!» Cesca tassade över golvet på sina bara fötter.
Borta vid dörren sade hon med en liten bedrövad
barnastämma:
»Jag önskar så förfärligt, att Lennart och jag kunde
bli lyckliga, du.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
