- Project Runeberg -  Jenny /
259

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259

tappra Jenny! Det är nästan värre för mig, att du tar
det på det sättet», sade han sakta.
Jenny smålog svagt.

»Å, det vore väl värre för dig, om jag tog det på ett
annat sätt.»

v. ;

Tio dagar därefter reste Jenny till Köpenhamn.
Modern och Bodil Berner följde henne till stationen vid den
tidiga morgontimman.

»Jo, du har det bra du, din rackarunge», sade Bodil
och skrattade med hela sitt lilla mjuka bruna ansikte.
Och så gäspade hon så att hon fick tårar i ögonen.

»Det skall någon ha det med.» Jenny skrattade också.
»Du har det väl inte så illa du heller, tycker jag.»

Men hon kände gång på gång att hon var nära att
brista i gråt, medan hon kysste modern till avsked. Och
hon stod i kupéfönstret och stirrade på henne. Det var
som om hon inte på Gud vet hur länge sett sin mor.

Den slanka och spensliga, något lutande gestalten. Det
syntes knappast att håret hade grånat, så blond var fru
Berner. Och hon hade något förundransvärt oberört,
flickaktigt över sina drag, fastän de fått ganska mycket
rynkor. Men det var som om bara åren och inte livet fårat
detta ansikte. Trots allt vad hon genomgått.

När hon en gån g skulle få veta det, — Nej, hon skulle
aldrig haft mod att säga det och se på hur modern tog
det slaget. Hon som ingenting vetat och inte skulle
kunna begripa det. Om hon inte kunnat resa ifrån det — så
visste Jenny att hon förr skulle ha tagit livet av sig.
Det var inte kärlek — det var feghet. För en gång måste
hon ju säga det, och där bortifrån kunde hon det nog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free