Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
»Du är således fast besluten — som du skrev — att
avbryta all förbindelse med — vederbörande person.»
»Ja», sade hon hårt. »Det är inte han — som jag var
— förlovad med», tillade hon om en stund.
»Nå, gudskelov!» Det kom så från hjärtat att hon
ovillkorligen smålog litet. »Ja, vet du vad, Jenny. Han
var sannerligen inte någonting att reproducera — i alla
fall inte för dig. Han har för resten tagit sin
doktorsgrad såg jag nyligen. — Nåja, det kunde således ha varit
värre — jag var rädd, ser du —»
»Det är hans far», sade hon plötsligt.
Heggen tvärstannade.
Då hon brast ut i gråt, vilt och skärande, tog han om
henne och lade sin hand om hennes kind, medan hon
fortfor att snyfta mot hans skuldra.
Så gav hon sig till att berätta medan de stodo
sålunda. En gång såg hon upp i hanis ansikte — det var
alldeles blekt och förvridet — så grät hon igen.
Då det var öVer, lyfte han hennes huvud ett
ögonblick.
»Herre Jesus, Jenny — har du haft det på det sättet.
Jag förstår inte —»
De gingo tysta tillbaka till staden igen.
»Ta och res med mig till Berlin!» sade han plötsligt
bestämt. »Jag kan inte lida att tänka på — det går inte
för sig, att du (skall gå ensam här och grubbla på allt
detta.»
»Jag har nästan upphört att grubbla», viskade hon
trött.
»Det är ingen mening i det!» Han bröt ut så häftigt
att hon stannade. »De bästa av er går det på det sättet.
Och vi anar inte hur ni har det. Det är ingen mening i
det.»
Heggen stannade tre dar i Warnemünde. Jenny
begrep knappast själv varför hon var så mycket bättre till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
