Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
missgrepp, som liar bringat dig så förtvivlade stunder, till
sist bringa dig allt det, som du trängtade efter, bättre,
vackrare och renare än du väl någonsin förr bar drömt om,
nu då ditt bjärta helt är fyllt av kärleken till ditt barn,
(och ännu mer längre fram, dlå den lille pysen växer till,
börjar att känna sin mor, hänga efter henne och kan
gen-gälda hennes kärlek, starkare ocli djupare och mera
medvetet för vart år, som går.
Och för mig, som tog emot din kärlek, fast jag borde
ha vetat att ett kärleksförhållande mellan oss var
omöjligt och onaturligt — för mig ha dessa månader varit till
outsäglig smärta och sorg — och saknad, Jenny, en
saknad som du inte kan göra dig en föreställning om,
saknaden av dig, av din ungdom, din fägring, din välsignade
kärlek. Och den minsta hågkomst av allt detta har
förbittrats av ånger — detta ständigt gnagande spörsmål:
— Hur kunde jag låta henne göra det, hur kunde jag ta
emot det, hur kunde jag tro på en lycka för mig själv
och henne? Ja, Jenny, för jag har trott på det, så
vanvettigt det än kan låta, därför att jag kände mig så ung
tillsammans med dig. Kom ihåg att jag gick miste oiu
min egen ungdom redan då jag var långt yngre än du är
nu; en ungdoms glada arbetsliv och glada kärlekslycka
fick jag genom egen skuld aldrig smaka. Och detta
var hämnden. Min döda ungdom kom och spökade, då jag
såg dig — mitt hjärta kände sig inte äldre än ditt. Och
Jenny, intet i världen är förfärligare än det att en man
är gammal och hans hjärta ungt.
Du skriver att du vill gärna att jag en gång längre
fram, när pysen har blivit litet större, skall komma och
besöka dig och vårt barn. Vårt barn — det är en så
orimlig tanke. Vet du vad jag alltid måste tänka på? Minns
du den gamle Josef på de italienska altartavlorna, han
som alltid står i bakgrunden eller vid ena sidan och ömt
och sorgmodigt betraktar det gudomliga barnet och dess
unga och fagra mor, dessa två. som äro så helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
