Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
kolsvarta skugga uppkörde hängde likblek tvätt till tork
på en lägre terrass.
Gunnar låg lutad över fönsterkarmen — trist och led
till mods. För fan, han var annars inte pryd av sig —
men att se Jenny sådan — nej, fy!
Och det var han själv som först hade dragit henne med
på det. För att pigga upp henne — hon hade gått
omkring så nere och modstulen som en sjuk fågel de första
månaderna. Ja, han hade naturligtvis tänkt att de två
överlägset skulle ha roat sig med att se på de andra —
apekattorna. Han hade ju aldrig kunnat ana att det
skulle verka så.
Han hörde a.tt hon gick ut ur sitt rum — upp på
taket. Heggen stod ett ögonblick villrådig. Men så
följde han efter ditupp.
Hon satt på den enda stolen däruppe, bakom det lilla
lusthuset av korrugerad plåt. Duvorna kurrade i sömnen
i duvslaget ovanpå dess tak.
»Har du inte gått till sängs ännu?» sade han lågt.
»Du blir kall.» Han hämtade hennes sjal från lusthuset,
räckte henne den och satte sig därefter på murkanten
mellan blomsterkrukorna.
En stund sutto de tysta och stirrade ut över staden,
vars kyrkkupoler simmade i mån diset. De avlägsna
höjdernas linjer voro alldeles utplånade.
Jenny rökte. Gunnar tände också en cigarrett.
»Jag märker för resten att jag tål ingenting nu mera
— att dricka, menar jag. Det verkar med detsamma»,
sade hon liksom ursäktande.
Han märkte att hon var fullkomligt nykter igen.
»Jag tycker du skulle låta bli det ett slag, Jenny.
Och inte röka heller — i alla fall inte så mycket. Du har
ju klagat över ditt hjärta.»
Hon svarade inte.
»I grunden håller du ju med mig i fråga om de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
