- Project Runeberg -  Jenny /
291

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

Jenny skrattade litet. Så sade hon allvarligt:
»Stackare — hon är väl i grunden olycklig. —»
»Ähä — olycklig. Jag träffade henne i Paris 1905.
Det värsta är att hon visst inte alls är pervers av naturen.
— Bara dum — och fåfäng. Nu skulle det vara modernt.
-— Hade det varit på modet att vara dygdig så skulle hon
ha suttit på en upphöjning nu och stoppat barnstrumpor
•— kanske pysslat lite med att måla rosor med
daggpärlor på. — Och varit den anständigaste av alla Johanne
Louisor i Dannevaag — och glad åt det till på köpet. —
Men då hon slapp hit ned ifrån det där
etatsrådsherrska-pet, som är hennes dagars upphov så skulle hon följa med
galoppen — frigjord och målarinna — och hon tyckte att
hon måste skaffa sig en älskare för sin självaktnings
skull. — Och så får hon olyckligtvis tag i en tölp, som
skaffar henne ett barn på halsen och är gammalmodig nog
att vilja att de helt urmodigt ska gifta sig och begär att
hon skall sköta barn och hus.»

»Du vet inte — det kan nu också vara Paulsens fel
att hon lämnade honom.»

»Ja visst var det hans fel. Han var som sagt
gammalmodig och hade smak för huslig lycka och gav henne
väl för mycket kärlek och inte något stryk alls. —»
Jenny smålog trist.

»Ja ja, Gunnar. Du vill nu ha det till att livet är så
förbaskat lätt att överskåda —»

Heggen satte sig tvärs över en stol, med armarna om
ryggen på den.

»Det är så lite visst som vi har att hålla oss till, vad
livet beträffar, så det är nog överskådligt. — Man får
göra sina uträkningar och döma efter dem. — Och reda
upp allt det ovissa så gott man kan, allt efter som det
dyker upp på tapeten.»

Jenny satte sig i soffan och stödde huvudet i
händerna.

»Jag har inte längre förnimmelse av att det finns nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free