- Project Runeberg -  Jenny /
295

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

sådant där. — Smeta oljefärg på lärft — du ser ju att
det blir ingenting annat nu mera — döda färgklickar. Du
store Grud, du såg väl bur jag arbetade de första
månaderna — som en slav — jag han ju inte måla en gång längre.»

Heggen såg på bilderna. Det var i alla fall som om
han känt fast grund under fötterna igen.

»Du kan gärna säga din uppriktiga mening om — det
där svineriet», sade hon utmanande.

»Ja, de äro ju inte så framstående — det medger jag.»
Han stod med händerna i byxfickorna och såg på dem.
»Men det är ju någonting som kan hända lite var av oss
— perioder, då vi inte kan. För den sakens skull — det
förstår du väl att det är något övergående för dig. Jag
tror inte att man kan förlora sin talang, om man är aldrig
så olycklig annars. — För resten du har ju varit borta från
ditt arbete så länge. — Man måste ju först arbeta upp
sig igen, få tillbaka herraväldet över verkningsmedlen
begriper du väl. ■— Bara modellstudiet, förstår du min
flicka — det är väl snart tre år sen, du tecknade en akt. Man
gör inte sådant ostraffat, det vet jag av egen erfarenhet.»

Han gick bort till hyllan och rotade bland Jennys
gamla skissböcker.

»Tänk bara på hur du arbetade upp dig i Paris. —
Jag skall be att få visa dig.»

»Nej, nej — inte den», sade Jenny hastigt och räckte
ut handen efter boken.

Heggen stod kvar med boken hopslagen och såg
förvånad på henne. Så vände hon bort ansiktet.

»Ja, du kan för resten gärna se — jag försökte bara
att teckna pysen en dag —»

Heggen vände bladet långsamt. Jenny hade satt sig i
fcoffan som förut. Han såg en stund på de små
blyertsteckningarna av det sovande spädbarnet. Så lade han
varsamt ifrån sig boken.

»Det var allt synd att du skulle mista din lilla pys»,
sade han sakta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free