Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
där vackra saker och med tiden gror jag nog helt och
hållet fast vid honom.
Men nn äro vi som sagt i staden igen och resan till
Paris blir ingenting av den här gången och sak samma
kan det vara. Jag tycker nästan det är hjärtlöst att
skriva om det till dig, Jenny, för du är så mycket bättre än
jag, och det var så förtvivlat grymt att du skulle mista
din lille pys — och jag tycker inte att jag har förtjänat
att jag skall bli så lycklig och få uppfyllt det, som jag
har önskat mest av allting, men jag väntar en liten. Det
är bara fem månader dit och —• jag kunde nästan inte
tro det själv först, men nu är det riktigt säkert. Jag
försökte i det längsta att dölja det för Lennart — jag var
så skamsen för de två gångerna som jag hade narrat
honom med det, och jag var så rädd att jag tog fel, så jag
nekade först, då han började att ana det, men så måste jag
ju bekänna kort, men jag fattar för resten i alla fall inte
ännu att jag verkligen skall få en liten gosse. Lennart
säger för resten att han helst vill ha en liten Cesca till,
men det är bara för att trösta mig på förhand, om det
skulle bli så, för jag är viss på att i grund och botten vill
han helst ha en son, men du förstår om det blir en flicka
så blir vi väl lika förtjusta i henne och dessutom ha vi
först en kan vi ju nog få flera.
Nu är jag så glad, så jag tycker nästan det är det
samma var vi äro; i alla fall längtar inte jag till Paris;
tänk, fru Lundqvist frågade om jag inte var förargad för
att den här ungen kom och hindrade hela pariserturen för
oss, kan du förstå en sådan människa, och hon har
världens två vackraste gossebarn — men de äro lämnade
alldeles vind för våg när de inte äro borta hos oss — och
Lennart säger att hon gärna skulle förära oss dem, och
hade jag råd så tog jag dem. Då hade lillen strax två
söta stora bröder att leka med, när han kom; det skall
bli lustigt att visa dem lilla kusin — de säger tant till
mig och det är ett så lustigt bruk, tycker jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
