Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
samma bekanta. Men samtalet dog strax bort och. ban
satt tyst igen och såg på "henne som förut.
»Vet du att mina föräldrar äro skilda?» frågade han
plötsligt.
Hon nickade.
»Ja.» Han skrattade till. »De höll ju ihop i det längsta,
för vår skull. Gick där och gnavde och gnisslade mot
varandra, som två kvarnstenar, tills allt var malt till
pulver emellan dem. Nu fanns det väl inte mer som kunde
malas sönder — och då stannade kvarnen.
Å, jag minns, när jag var pojke. När de talade med
varandra — de slogs inte precis. Men det var
någonting i deras stämmor — mor stormskällde för resten och
brukade mun — grät till slut. — Far var bara lugn,
stillsam — men det var en klang i rösten, ett hat så
kallt och hårt, så det skar. — Jag låg inne i
sängkammaren och pinades av — en tvångsföreställning får jag väl
kalla det — att det skulle vara en ren förnöjelse att ta en
strumpsticka och sticka tvärs igenom huvudet, in genom
det ena örat och ut genom det andra. — De där rösterna
gjorde rent fysiskt ont i trumhinnorna — med en smärta
som liksom fortplantade sig in i hela hjärnan, förstår du.
Ja, det var alltså i början. Nu har de två gjort sin
plikt som föräldrar. Och så är det nu slut.»
Han nickade ett par gånger som för sig själv.
»’Det är så styggt. Hatet menar jag — allt blir så
styggt, som kommer i närheten av det. Jag har varit på
besök hos min syster i somras. Vi sympatiserade ju aldrig
— men. Det var avskyvärt att se henne tillsammans med
mannen. Ibland gick han fram och kysste henne — tog
pipan ur den tjocka, våta munnen och kysste hustrun.
En sådan där påve på predikstolen och en sådan
vällus-ting i hemmet. Sofie blev alldeles vit ibland, då han rörde
henne.
Och du och jag. Jag tyckte att det var så självklart
efteråt att det måste gå i stycken allt det fina, mjuka,
ljusgröna mellan oss — frysa bort i den luften där. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
