- Project Runeberg -  Jenny /
323

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

323

under natten. Förut hade hon ibland, halvt på lek, satt
den mot pulsådern.

Jenny tog upp den, såg på den och prövade den mot
fingret. Så lade hon tilbaka den och tog upp en fällkniv.
Hon hade köpt den i Paris — den hade korkskruv,
konserv-öppnare och många blad. Ett var kort, spetsigt och brett
—- det öppnade hon.

Så gick hon tillbaka och satte sig på sängen. Hon lade
huvudkudden över kanten av nattduksbordet, stödde den
vänstra handen på den och skar igenom pulsådern.

Blodet kom upp i en liten stråle, som träffade en liten
akvarell på väggen över sängen. Då hon såg det,
flyttade hon handen. Hon lade sig ned — sköt ovillkorligt med
fötterna skorna av sig och lade sig helt upp i sängen och
då hon såg hur blodet sprutade upp, stack hon den sårade
handen under täcket.

Hon hade ingen tanke och ingen ångest — kände det
bara som om hon fogat sig i det oundvikliga — själva
smärtan i snittet var inte svår —skarp och klar och liksom
samlad på ett ställe.

Men om en stund smög det sig en okänd, besynnerlig
förnimmelse över henne — en ångest som växte och växte.
Inte ångest för något — det var bara känslan av en
fruktansvärd ångest omkring hjärtat — som om hon höll på
att kvävas. — Hon öppnade ögonen — men det drev
svarta flak förbi hennes syn. Och hon kunde inte andas —
rummet föll ned över henne från alla håll — hon tumlade
ner ur sängen, raglade mot dörren och trappan till taket,
i blindo, tills hon sjönk ihop på dess översta steg.

Helge hade mött Gunnar Heggen, just som denne
kommit ut från porten. De hade sett på varandra — medan
de lyft på hatten. Så hade de gått förbi varandra utan ett
ord.

Men det mötet hade gjort Helge nykter. Och efter
kvällens rus slog hans stämning plötsligt om, och det som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free