- Project Runeberg -  Jenny /
325

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

lian vände sig om och säg att hon låg sammanfallen överst
på trappan och att det var blod på de vita marmorstegen.

Helge sprang till med ett anskri — lyfte upp henne,
höll henne i sina armar. Han kände hennes bröst slappa
mot sin hand och en sista ljum rest av livs värme, som hade
gömts bakom korsettens rand. Men armar och händer föllo
kalla ned. Och han förstod med en lekamlig rysning, atl
denna kropp som han för några få timmar sedan hade
hållit i sina armar, het och skälvande av liv, den var ett lik
och skulle snart vara ett kadaver.

Han segnade ner på knä med henne och skrek vilt.

Heggen ryckte upp dörren till terrassen. Hans ansikte
var vitt och förstört. Så såg han Jenny.

Han grep Helge och slängde honom åt sidan — föll
ned på knä bredvid henne.

»Hon låg här — då jag kom tillbaka låg hon här.»

»Spring efter en läkare — fort!» Gunnar hade slitit"
upp hennes linne — känt innanför — tog omkring
hennes huvud — lyfte armarna och. såg såret. — Han slet
ur det ljusblåa sidenbandet ur hennes underliv och band
det hårt om handleden.

»Ja, ja, var bor —»

Grunnar skrek plötslig till i raseri. Så sade han
halvhögt :

»Jag skall gå. Bär in henne då —» Men han tog henne
själv i sina armar och gick mot hennes dörr. Då han såg
den blodiga sängen förvreds hans ansikte. Han vände om
stötte upp dörren till sitt rum, lade henne på sin egen
orörda säng — och sprang ut.

Helge hade följt med honom, med munnen halvöppen
som i ett stelnat skrik. Men han hade stannat i Gunnars
dörr. Då han blev ensam med henne, smög han sig fram
och rörde med fingerspetsarna vid hennes hand. Så sjönk
han ihop på golvet med huvudet mot sängkanten och grät
skrikande, krampaktigt av fasa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free