Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
dagen nnder hela denna tid vår den annorlunda — raei»
den var alltid där, och så skulle det alltid vara.
Men han mindes att då på morgonen, då han sprang
efter läkaren, medan den andre var ensam kvar hos henne
— då hade han velat att Helge Gram skulle få veta det
— och han hade velat säga det så att den andres hjärta,
skalle bli till aska — som hans eget var då.
Men under de dagar som lågo emellan hade allt vad
han visste blivit till en hemlighet mellan den döda
kvinnan och honom. Det var ingenting av alltsammans, som
inte hänt därför att hon var som hon var och sådan som
hon var hade han älskat henne. Och Helge Gram var en
likgiltig och tillfällig främmande för honom och för
henne, och han hyste inte något begär att hämnas på honom,,
lika litet som han kände medlidande med Helges sorg och
skräck över det ofattbara som skett.
För de människorna voro ju något tillfälligt.
Därför att hon var som hon var hade allting hänt. Hennes
sinne kunde svikta och böjas villsamt för en il en
gång-därför att det skjutit upp så högt och sprött. Och lian
hade själv trott att hon kunde växa som ett träd växer
och han hade inte förstått att hon grodde bara som en
blomma, en skör och saftfull stängel som spirar upp för
att få sol och slå ut i blomstring med alla sina tunga
längtansfulla knoppar. Bara en liten flicka hade hon
varit, hon med. Och det skulle vara den eviga sorgen i
hans sinne att han inte hade sett det förrän det var
föl-sent.
För hon kunde inte räta upp sig igen, då hon en
gång-blivit knäckt. Hon var som ett liljeblomster och de
kunna ej skjuta upp från roten igen om den första stängeln
blivit bruten. Det fanns intet som var smidigt och
frodigt i hennes väsen, men sådan som hon var älskade han
henne.
Och sådan som lion var var hon bara hans. Det
valbara han som visste hur hon hade varit blond och skär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
