- Project Runeberg -  Jenny /
331

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

veta hur hans sorg skulle se ut om tio år — men den
kunde växa till någonting stort och skönt.

Så länge han levde skulle det komma stunder då han
skulle känna denna underliga tunga och djupa glädje för
att det var sålunda.

Men de där morgontimmarna, då han gick på terrassen
över hennes huvud medan hon slutade sitt liv. Han
mindes dunkelt vad han hade känt. Rasat emot henne hade
han visst. Att hon hade kunnat göra det. — Han hade
tiggt och trugat bara om att få hjälpa henne — få bära
henne bort från det stup, dit hon förirrat sig — och hon
hade visat honom ifrån sig och kastat sig utför mitt för
lians ögon — på kvinnovis, egensinnigt, ansvarslöst,
förryckt, trotsigt.

Men då han hade sett henne ligga där — han hade
ju rasat över det med, förtvivlad. — Han skulle ju inte
ha släppt henne i alla fall. Vad hon än hade gjort —
skulle han ha frikänt henne — hjälpt henne, bjudit
henne sin tillit, sin kärlek ändå,

Så länge han levde skulle det komma stunder, då han
förebrådde henne att hon hade valt att dö — Jenny, du
skulle inte ha gjort det — och det skulle komma stunder,
då han skulle tycka att hon måste göra det, sådan som
hon var. *— Det var för det också, som han älskade
henne — evigt, så länge han levde.

Bara ett skulle aldrig ske — att, han skulle önska
att han aldrig kommit till att älska henne.

Så som han hade gråtit — förtvivlat — skulle han
komma till att gråta igen: Över att lian inte hade älskat
henne förr. Över de år, som han levat vid sidan av
henne och hon var hans vän och kamrat och han inte såg
att hon var den kvinna, som skulle ha varit hans livs
hustru.

Men aldrig skulle den dag komma att han skulle ön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free