- Project Runeberg -  Jenny /
332

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332

ska att han inte blivit seende — om det också bara var
för att se att det var för sent.

Gunnar reste sig upp på knä. Han tog en liten flat
pappask upp ur fickan och öppnade den. Det låg en
liten pärla ini den av Jennys ljusröda kristalIhalsband.
Då han ordnade hennes kvarlåtenskap fann han kedjan i
lådan till nattduktbordet; snöret hade brustit. En pärla
hade han tagit och gömt.

Han tog litet mull från graven och lade i asken.
Pärlan trillade runt neri den och täcktes av grått stoft över
det hela, men det klara rosa skimrade igenom och de fina
sprickorna lyste och bröto sig i solljuset.

Alla hennes tillhörigheter hade han ordnat och sänt
hem till familjen — noga samlat alla brev och bränt dem.
I en förseglad pappask lågo hennes barnkläder. Han
hade sänt dem till Fransiska, ty Jenny hade en dag talat
om att hon ville göra det.

Hennes portföljer och skissböcker hade han bläddrat
igenom och packat ihop efteråt. Men först hade han
försiktigt skurit ut de par bladen med teckningarna av
hennes lille pys och gömt- dem i sin plånbok.

De voro hans. Allt som lion haft ensam med sig
själv, det var lians nu.

Ute i gräset växte några rödvioletta anemoner. Han
reste sig tanklöst och plockade dem. Åh våren! våren! Han
mindes sista gången han hade varit hemma en vår. Det
var för två år sedan.

Han hade fått en kärra och en röd märr på
gästgivargården. Han som radde om den var en gammal
skolkamrat till honom. Och han körde in på sockenvägen en
solbiank förmiddag i mars. Under den ljusblå himlen
lågo gärdena med blekgult gammalt gräs. Där
stenmarken stack upp genom mullen stodo små grupper av
enar och björk och rönn, med nakna, blanka kvistar mot
luften. Gödselhögarna på åkrarna lyste som gulbrun sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free