Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QOO
ODD
met. Gårdarna döko upp, en efter en, med de kända
konturerna av ladorna, med gula ocli grå och röda hus och
trädgårdar med äpplen och syrenbuskar utanför. Runtom
.bygdén låg skogen, olivgrön med ett vårligt violett
skimmer över björkdungarna. En enstaka snöstrimma låg
grönvit i skuggan mot norr.
Utöver hela nejden klingade det av lärkdrillar från
osynliga fåglar den dagen.
Han körde fatt två vithåriga småttingar, soin
traskade längs vägkanten med ett bleckspann. Fattigt klädda, i
skidpjäxor plumsade de i sörjan.
»Vart ska ni ta vägen små barn?»
De stannade och sågo misstroget på honom.
»Ska ni med mat till far, kanske?»
De medgåvo det dröjande — litet överraskade av att
den främmande mannen kunde veta det.
»Kravla er opp då, så ska ni få åka.»
Han hissade upp dem i kärran.
»Var arbetar far er, då?»
»På Brustad.»
»Brustad, jaså — är det inte borta vid skolan det?»
Så fortgick samtalet. Den dumme, vuxne, ovetande
mannen frågade och frågade — som vuxna alltid tala
med barn. De vuxna fråga och de små sitta inne med
så mycket vetande, de konferera med stumma ögonkast
och ge förbehållsamt till bästa så mycket som de finna
lämpligt.
Hand i hand tassade de bort över gärdet under de
rödbruna pilträden, längs en brusande bäck, efter det han
satt av dem. Han såg efter dem en stund, vände kärran
och körde dit han skulle.
Hemma var det läsarmöte om kvällen. Ingeborg,
hans syster satt borta vid det gamla hörnskåpet av björk
och följde med exstatiskt blekt ansikte ocli skinande stålblå
ögon en skomakarmästare från Fredriksstad, som talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
