- Project Runeberg -  Jenny /
334

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oU

om nåden. Så spratt hon upp och vittnade, darrande av
lidelse.

Ingeborg, hans vackra, käcka syster. Så yster som
hon hade varit en gång och förtjust i att läsa och lära.
Medan hon var på arbete i staden måste han skicka henne
böcker och broschyrer och Socialdemokraten, i packor, två
gånger i veckan. Allt ville hon veta och lära. Men så när
lion var trettio år blev hon väckt. Nu talade hon med
tungor.

Hela sin kärlek hade hon kastat på deras lilla
brorson, Anders, och den lilla flickan som de tagit till
fosterbarn — ett oäkta barn från Kristiania. Med tindrande
ögon berättade hon dem om Jesus, barnens vän.

Dagen efter snöade det. Han hade tagit ungarna med
sig på en kinematograf i den lilla småstaden, en halv
mil därifrån.

De traskade utmed ett stengärde, mellan granskogen
och åkrarna. Allt var gråvitt av vattnig marssnö —- bara
deras fotspår stodo mörka bakom dem. Han försökte att
konversera med barnen — frågade och de avgåvo sina
betänksamma och förbehållsamma svar.

Men på hemvägen var det barnen, som frågade ocli
han svarade oförbehållsamt, vidlyftigt, smickrad. De
hade sett bilder av cowboys i Arizona och kokosskörd på
Filipinerna. Och han var ivrig och bemödade sig att ge
ordentligt besked och att inte staka sig på någon punkt.

Å, våren våren —

Och det var en vårdag, som han hade rest upp till
Viterbo med dem, Jenny och Fransiska.

Hon hade suttit svartklädd och slank och stirrat ut
genom fönstret. Så grå och stora hennes ögon varit —
han mindes det.

Över Campagnan — här, där inga ruiner funnos,
som turisterna kommo för att bese utan bara en och
annan formlös och namnlös murmassa, med långa mellan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free