- Project Runeberg -  Jenny /
335

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

335

rum. och en ock annan liten arrendegård med två pinjer
och ett par spetsiga halmstackar vid byggnaden —
kastade stormbyarna gråsvarta, trasiga regnslöjor hit och
dit över de öde bruna vidderna. Fårhjordarna kröpo
samman nere i dalen, där det växte några törnsnår utmed
randen av en bäck.

Därefter körde tåget in mellan åsar och skog, rank.
liögstammig ekskog, där det blommade vitt och blått
och gult över det gamla vissna lövet, alldeles som
hemma. Vita anemoner och blå och svavelgula primulor.
Och hon längtade efter att komma ut och plocka dem,
sade hon — samla och samla, medan regnet föll, under
de droppande grenarna i det dyvåta lövet. »Det är
alldeles som våren därhemma», sade hon.

Det hade snöat här — det låg vattengrå vårsnö i
dikena — utmed de nedfallna kvistarna kröp den ihop i
ljusa strimmor. Blommorna stodo och lutade med
sammanklibbade kronor, våta och tunga av sörja.

Små ystra bäckar yrde ned för branterna och
sipprade fram under banan. Det var bara det att de voro
roströda av jordmånen här.

Så piskade en by mot kupéfönsterna och gjorde dem
blinda. Snön pressade lokomotivröken mot marken.
Och så lättade det litet och det kom glimtar över dalar
och skogklädda höjder, där dimman vältrade ned för
åsarna.

Han hade haft några av sina saker i en av de unga
flickornas koffertar. Om kvällen då han erinrade sig
det hade de redan begynt att kläda av sig. De skrattade
och pratade därinne, då han kom och knackade på deras
dörr. Och Jenny gläntade på den och räckte ut det han
bad om *— hon hade en ljus kamkofta med korta ärmar
så den slanka vita armen var bar. Och den hade frestat
honom till aldrig så många kyssar men lian vågade bara
en enda helt flyktig och på skämt som om den bett om
ursäkt för sig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free