Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
amkomst i elfte timmen skulle solen den 9 mars
gått ned öfver en helt annan scen på Hampton
roads, än den hon nu bevitnade. De tre
öfverlefvande fregatterna skulle delat Cumberlands och
Congress’ öde, Fort Monroe och lägret skulle
skjutits i brand, den stora transportflottan med sina
dyrbara laddningar för armén gått upp i rök och
och lågor och unionshärens reorganisation
därigenom för ännu längre tid fördröjts. Men ej nog
därmed: Merrimac skulle säkerligen äfven begagnat
sig af tillfället för att anfalla och tillintetgöra
blokadskeppen utanför sydstaternas hamnar,
träkolosser sådana som dem hon redan sändt till
djupet, och slutligen vända sig mot
nordstatshamnarna och där anställa en oberäknelig förödelse. Vid
tanken på hvad som utan Monitor kunnat ske,
hade säkerligen de styrande i Washington och
köpmansfurstar ne i de stora sjöhamnarna all
anledning att draga en djup suck af lättnad.
Ett enda omätligt jubel gick genom hela landet
mellan de bägge oceanerna, från Canadas gräns
till sydstaternas. Monitors och Ericssons namn
voro på allas läppar. Det var ju också den första
solglimten efter så många mörka och svåra dagar.
Den ende, utom fienden, som ej var rätt nöjd var
konstruktören själf. Hade Monitor, sade han, fått
utveckla sin fulla kraft, skulle ej en bit af Merrimac
den 9*.e på aftonen varit ofvan vattenytan. De
båda pjeserna i dess torn voro af honom
konstruerade för en laddning minst tre gånger så grof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
