Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
delen af Professorns malm, hvarest (vid n:r 28) 1890 togs
ett generalprof med mera än 6 procent fosfor.
Jern-halterna vexla inom nu ifrågavarande del af
Landshöf-dingens samt hela Professorns kulle i allmänhet mellan
67,5 och 70,5 procent och uppgå vanligen till 68 à 69
procent. I de fall, då fosforhalten är mycket hög, blir
jernhalten naturligtvis lägre, ända till 61 à 65 procent
och undantagsvis ännu mindre.
Den något fosforhaltiga malmen med matt, ytterst tät,
stållik brottyta, (3), hvilken är rådande i östra delen af
Bergmästaren och förekommer temligen allmänt i
Statsrådet, i Kapten, i norra delen af Landshöfdingen m. fl.
ställen, är skenbart fullkomligt ren, och det är först vid
närmare granskning som de små sprickfyllnaderna af
apatit upptäckas. Dessa förekomma emellertid på ett
sådant sätt, att de icke kunna genom skrädning aflägsnas,
och utförda analyser visa, att de kunna förorsaka en
fosforhalt af flera tiondels procent. Denna malm, skenbart
en af de renaste i hela fältet med en mycket hög
jern-halt, är sålunda betydligt underlägsen en del af malmerna
i Vaktmästaren och Professorn (typerna 1 och 2).
Dertill kommer, att. densamme ofta uppträder i så tät
vexling med mycket fosforrik malm, att en sortering
svårligen skulle kunna utföras.
Den fosforrika svartmalmen med apatit i nästen,
drummel* och linser (4) är utan jemförelse den i Kiirunavaara
allmännast förekommande. Större delen af kullarne
Grufingeniören, Geologen, Statsrådet, Bergmästaren, Direktören,
Pojken och Kapten, sannolikt största delen af
Landshöfdingen samt ej obetydliga områden inom Professorns och
Jägmästarens kullar utgöras af sådan malm. Det synes
vidare som skulle den företrädesvis uppträda i
malmstockens öfre eller östligare delar. Med hänsyn till
struktur och sammansättning företer denna malm mycket stora
variationer. Sjelfva jernmalmen — magnetiten — är än
svart, med glänsande brottyta och utan apatit, än
gråaktig och fint impregnerad med nämnde mineral. Detta
förekommer eljest, dels såsom små, glest spridda eller
mycket tätt sittande korn eller såsom ett fint nätverk af
smala ådror, och dels såsom ytterst oregelbundna,
slingrande drummer af några centimeters till en decimeters
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
