Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten oskyldig betraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfvermåttet af lyx och vällefnad framföder förr
eller sednare till verlden ett stort, om ej just så
välskapadt, barn, som heter: ledsnaden. Barnet som har
Herkulis styrka i sina lemmar, förqväfver alla de
drakar, ”förnämitétens” Gudom utsänder, för att mörda
det. Det växer upp, förfärligt till längd och bredd,
och fyller snart helt och hållet praktens salar. Hvart
skall då lyckans skötebarn taga vägen?
Hvart? — Jo man måste slå upp ”döbattangerna,”
ja till och med de pikanta blinddörrarna —
man måste ut och promenera sig i verlden, beqväma
sig att inandas den luft, Gud fader kostnadsfritt består
oss alla — man måste eröfra sig någonting nytt, om
också detta nya vore en bekantskap från hvilken man
förr bedt Gud bevara sig.
Utkommen i verlden, hvad ser man? Kanske en
tiggare vid hvarje gathörn, kanske och en utmerglad
stackare, som i block och handklofvar släpas från
och till fängelset. Så blir man slutligen mensklig på
gamla dagar.
Då man ej mera har tårar för en rörande dram,
eller kan gråta af förargelse, kan det vara pikant
nog att djupt i ögats vrår, kanske äfven i hjertats,
efterleta några perlor för en lidande like, medan man
söker i sin byrålåda efter några slantar till hans
ögonblickliga hjelp.
Men man ledsnar snart på denna mensklighet
”en miniature”. Man vill vara gudaskön icke allenast
i egna ögon, utan äfven i verldens. Så blir man
menniskokär ”en gros” — blir ”filantrop” mycket
”skicklig filantrop” i stor skala: Kopparslanten är
för dunkel. Guldet lyser på mycket längre håll.
Ack! det är de rikes ledsnad, som de fattige
mer än mången gång hafva att tacka för sin
sparsamma glädje!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
