Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dervid kastade sotargossen af sig jackan
och den trasiga svarta skjortan, visande för
sällskapet en naken rygg , öfverallt sönderslagen och
blodig.
Gästerna raglade upp från sina stolar och
närmade sig disken , för att betrakta det blodiga
skådespelet.
”Tusan dj — r!” ropade en sjöman, i det han
sväljde en stekt strömming otuggad, ”hvem har slagit
dej så, din lilla skorstensgast?”
”Jag var och sota i ett hus vid Hornsgatan i
morse,’’ svarade gossen, skälfvande i alla leder, dels
af smärta, som klädernas aftagande förorsakat, dels
ock af tanken på sin mössa, "men si pipan var så
trång att jag inte våga mej opp deri — då stack
mej gesälln i fotterna med knappnålar, för alt jag
fkulle gå opp — jag försökte, men föll ner igen,
för si det var så trångt alt det inte stod till att röra
hufvut en gång — då slog han mej med linan så
att jag kröp på köksgolfvet som en mask.”
”Talte du inte om’et för mästarn, din svartolle?”
hördes ur hopen en stämma.
“Visst talte jag om’et för mästarn, men si då
tog han en tjock tågända, som låg i vrån, och
piska mej mycket värre, för han skulle göra mej
smaler och nätter, sa han.”
”Storm och sjögång!’1 röt sjömannen, lutande
sitt Ii u fy ml öfver den sargade ryggen, "’stryk skadar
inte, skadar aldrig — men slå ett barn, som ej är
Jängre än min arm — hade jag din mästare och
gesällen om bord, jag skulle basta dem, så alt huden
skulle bli som ett sköre — jag skulle tvinga dem
att krypa igenom fänghålet på en kanon–fru
Strömquisf, langa åt pojken hans mössa, annars blir
det skorstenseld i er näsa innan ni somnar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
