Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Minns du när vi åto ärtmjölspankakor tillsammans
på Blåa Duken,” fortfor Jäger, ”jag spelte ju
inte hofslagargesäll så illa heller, fast du, ditt
falköga, såg igenom förskinnet — — men stå inte der
rak som en jernstång — inte orkar jag bära dig till
stoln.”
”Tack, herr häradshöfding, jag orkar nog stå
en så kort stund — jag får så mycket längre hvila
sedan.”
”Hur mår din Anna? är hon gift än? eller ligger
du ännu som en pudel och vakar vid hennes tröskel,
din lurifax!”
Jernbärarens sträfva bleka ansigte flammade upp
i högrödt vid dessa ord, men blef ögonblickligen
derpå gult som vax.
”Är du sjuk, min vän? — hvad kommer åt dig?
jag känner inte mer igen dig!”
”Jo jo men; man förändras allt med tiden —
— jag hade en bön till häradshöfdingen, ty fast vi
inte varit så mycket tillsammans, känner jag er för
en hederlig man.”
”Visst kommer du något olägligt, min vän, ty
jag skall resa i morgon bittida; men är det mycket
angeläget, så sofver jag gerna en timma mindre på
natten för att kunna tjena en så gammal bekant —
du bar en gång ett sönderslaget ansigte för min skull
— tro mig, jag har inte glömt det än.”
Jernbäraren tog upp ett paket och lade det
framför Jäger på skrifbordet.
”Detta paket,” sade han, ”innehåller en summa
penningar, stor nog för en sådan som jag — den är
besparingen af tjugu års träget arbete — jag har
svettats mycket derför — ack! jag gjorde det så
gerna — — denna penningsumma lemnar jag i ert
förvar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
