- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
54

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Testamentet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”I mitt förvar? har du inte något säkrare
ställe för dina pengar? — jag är fattig som en
kyrkråtta — — i går sökte jag ett lån i Banko-Diskonten,
men fick lång näsa.”

”Om ni också gick och tiggde, skulle jag heldre
lemna mina fyrkar till er, än till någon annan.”

”Tack för din goda tanke om min värda person;
men hvad skall jag göra med dessa pengar?”

”De ska användas till understöd åt min stackars
Anna, som snart nog blir i behof deraf.”

”Din Anna ja — jag frågade nyss, hur det
var med henne, men du svarade mig inte — jag har
mycket tänkt på henne också; men man är så
upptagen af egna göromål och bekymmer, att man bara
tänker och tänker, och dervid stannar det, Gudnås.”

”Svär vid er själs salighet, herre, att, hvad än
må hända — ty mycket, som ni ej anat har händt
och skall hända — svär, att vara hennes stöd och
råd, när jag inte mera är till.”

”Du förvånar mig, Axelson — dina läpper darra
— hvad är det! du har blod på dina kläder!”

”Blod! — ånej! — det är rost af något
kallbräckt jern, som blifvit kasseradt — — herre, svär
vid er moders minne, om hon var er kär — en mor
är dock mycket här i verlden — hvad är en far? —
en far kan inte en gång beskydda sitt eget barn, om
han också vore så stark, att han kunde bära jorden
på sina axlar — — svär att beskydda mitt arma,
mitt olyckiga barn — — henne och kanske äfven
en annan, som mindre förtjent sin olycka än hon!” —

Jernbäraren störtade ned till golfvet och
omfattade Jägers båda knän. Stora tårar rullade utför
den grofva kinden.

”Axelson! vid min själs salighet, vid min mors
minne, svär jag att göra hvad du vill — men du
måste upplysa mig om —”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free