- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
57

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett barns leende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När det är midsommar och kastanierna blomma,
är det obeskrifligen ljuft att sitta under det i grönt
och hvitt skiftande tak, som bildas af de lummiga
trädens kronor. Också är det der den presterliga
familjen vanligtvis tager sin plats, dricker sitt kaffe och
sysselsätter sig med att sy och sticka med mera
sådant.

När kyrkoherden får främmande, är det så
beqvämt att föra de välkomna gästerna under skuggan
af kastanieträden och derunder ställa ett bord, försedt
med den lifvande punschbuteljen och de deromkring
ordnade glasen, som flitigt ifyllas och tömmas till
allmän munterhet, medan man på samma gång dricker
helsa och lif ur den tätt vid vägen stående granskogen,
rik på lekande vindar och jublande fogelsång.

Under ett af dessa trän satt, ungefär tvenne år
efter de scener vi uti nästföregående kapitel teknat,
en tjuguårig högväxt flicka, klädd i blårutig blus med
grönt saffiansskärp om lifvet. Trädens rika skugga
gjorde allt begagnande af hatt öfverflödigt, så att man
hade fritt tillfälle beundra den ljusflod af rika blonda
lockar som böljade kring de skönaste anletsdrag. Men
det låg någonting obeskrifligen lidande i detta vackra
ansigte, hvilket skiftade färg den ena gången efter
den andra, liksom sommarqvällen vexlar hvarjehanda
kulörer innan solen sjunker.

Än såg hon ner på det arbete, hvarmed hon
var sysselsatt, än lutade hon pannan mot sin hand,
försjunken liksom i drömmar, än uppsteg hon, lade
handen på bröstet och andades tungt hvarefter hon
återvände till sitt arbete.

”Mamsell Anna,” ropade en äldre fruntimmersstämma
ur ett öppet fönster derinvid, ”det kommer
en båt på viken, säkerligen ifrån Ulriksdal, för det
är invalider som ro den och en ung herre som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free