- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
60

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett barns leende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Nej, just om den saken vill jag tala, ty nu
minns jag allt,” sade hon i det hon med en blick af
outsäglig hängifvenhet lade sin hand i hans, ”hade
ni inte redan gjort mer än tillräckligt för mig? —
skulle nu äfven detta komma dertill?”

”Hvad har jag gjort för dig, Anna? — jag har
ju blott handlat, enligt din fars testamente — — de
tvåtusen riksdaler, han lemnade åt mig för din
räkning, har jag användt såsom sig bordt, men någon
enskild uppoffring har du ej tillskyndat mig — — hvad
jag gjort har sålunda endast varit mitt åliggande både
såsom menniska och embetsman.”

”Ingen enskild uppoffring! — ha då alla dessa
omsorger — hela detta djupa deltagande under dessa
tvenne långa år intet värde? — kanske inte i edra
ögon, herr Edvard, ty ni är mer än menniska — ni
är en engel, enkom skapad för att trösta och
hugsvala — men jag — jag uppskattar detta värde jag,
och han deruppe — han gör det äfven.”

”Nå, om du uppskattar det så högt, min goda
Anna, hvarföre då afslå en bön, hvarpå mitt lifs
glädje och lycka bero? — jag stridde länge med mig sjelf,
ty jag fruktade, att de små tillfälliga tjenster, jag
kunnat göra dig, kunde få något utseende af
egennytta både i dina och verldens ögon; men jag
förmådde inte längre emotstå mig sjelf — jag led alla
de plågor, som förfölja ett hjerta som allvarligt
älskar och ännu sväfvar i ovisshet öfver sitt öde — —
mitt beslut var fattadt och jag skref till dig, som du
vet — — då kommer ditt svar och nedslår alla mina
förhoppningar — — jag ville inte tro min olycka,
ty vanligtvis tror man mindre på den, än på sin
lycka — — jag beslöt tala med dig sjelf och har
derföre kommit hit i dag — — Anna, har du samma
svar att ge mig nu?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free