Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tilltalade, hvilken just var samme man som
konverserat med studenten, vände sig om och nalkades
henne som ropat hans namn.
”Herr häradshöfding,” frågade hon halfhögt,
”hvem är ynglingen der? — — hans ansigte är
förvånande likt — —”
”Hvilken är han lik, fru Grefvinna?” inföll
Jäger med en betydelsefull blick.
”Jo — det är för besynnerligt — — men jag
tycker att han liknar — — liknar — den olycklige
Dahl — — hvem är han? —”
”Min fosterson, fru Grefvinna, numera min enda
glädje här på jorden.”
”Er fosterson?”
”Ja, min fru — — ni har sett honom en gång
förut — — på Carl XIII:s torg för tolf år sedan.”
”Ha! — — men — men hur kommer det till
att han liknar — honom? — att han —”
”Det var min hemlighet.”
”Er hemlighet! — store Gud!”
”Han liknar Dahl,” fortfor Jäger hviskande, ”ty
han är den — olycklige jernbärarens dotterson.”
Grefvinnan stirrade bleknande på Jäger. Hennes
tårade blick sade mer än den vältaligaste tunga
kunnat uttrycka. Den djupaste beundran, och den
djupaste ånger förenade sig i denna blick.
”Är ni lycklig, min Grefvinna?” frågade Jäger
efter några ögonblicks paus.
”Ja,” svarade hon; ”men icke så lycklig som
jag kunnat vara!”
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
