Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej kunnat utverka tillåtelse att följa med förrän
landshövdingen, barnsligt ivrig på denna färd,
personligen bett för henne.
— Jo, därför, svarade Agneta och såg
frimodigt på borgmästaren, att det givit oss så
många nya erfarenheter och en vidgad blick på
livet. Hon smålog lite. Så präktigt folket är,
fortsatte hon, såna hedersmän man träffar på, och
så mycken trohjärtad hängivenhet för kung och
fosterland. Man anar inte, förrän man riktigt
lär känna dem, hur bra de förstår vad det gäller,
och hur väl de vet att uttrycka sig. De tyckte
inte det var dumt, att vi unga flickor var med
och tog del i fosterlandets räddning. Alla var
glada för våra flygblad och lovade att läsa dem
samvetsgrant, när vårarbetet var över och sen
låna ut dem till sina grannar.
— Men då är också valen över, inföll
borgmästaren. Bönder är mycket bra, fröken Agneta,
men man ska bara inte låta hänföra sig för mycket
av deras trohjärtade uppsyn.
— Agneta har talat en gång, upplyste stolt
borgmästarens dotter, som just nu var mindre
nöjd med sin far än någonsin.
Landshövdingskan höjde litet på ögonbrynen,
och Gudrun, hennes yngsta dotter, skyndade att
försvara systern mot detta välkända ogillande.
— Det var verkligen inte Agnetas fel, för
som mamma vet, så hade vi bara tänkt driva
personlig propaganda, medan vi delade ut våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
