Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
sin mor, som var sysselsatt med att genomgå
dagsposten, och det behagade honom inte, att hon
såg gammal och grå ut i dag. Ej heller kunde han
på en lång stund räkna ut varför, till dess det
plötsligt klarnade för honom.
— Jag kan inte begripa, sade han i den
beskyddande och myndiga ton han vanligen anslog,
varför mor tar så illa vid sig av mormor.
Gumman är ju barn på nytt, och sen inte mer med
det. Om jag vore mor, skulle jag oroa mig
mycke mer- för min son.
— Hur så, Allan? frågade Ingår och såg upp
från posten med ett litet leende.
— J°> Ja£ älskar fortfarande fröken
Jerneploog, och skratta inte, för jag vet inte vad det
skall ta vägen. Jag kan inte glömma henne och
får ingen ro natt eller dag.
— Skall jag fria för dig? frågade Ingår och
betraktade sin son med ett uttryck, som
skingrade skuggan över hennes ansikte och gjorde
henne ung igen.
— Nej, sade han, jag tror vi aktar oss. När
jag tänker efter, så kan du nog inte göra mer
än du gjorde, när du gav mig mitt fördelaktiga
utseende. Ja, jag vet, att du tycker att jag inte
skall nämna det, men jag behöver uppmuntra mig
själv i sådana här ögonblick, när inte mor gör
det. Och varför då inte räkna med det enda
faktum, som talar till min fördel? Vill mor veta
en stor hemlighet?
Han gick bort till henne och viskade med
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
