Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
— Hur ska det gå till att utesluta henne
ensam.
— Så låter vi väl henne få sällskap med
några fler. Landshövdingskan drog på munnen
åt Agnetas obeskrivliga förvåning.
— Hur tänker mamma ordna det där?
frågade hon med en aning av misstro i rösten.
— Hur skulle du själv bära dig åt?
— Jag skulle låta dem ha det, och hålla
mig ifrån dem, och under åratal låta dem
känna att de förolämpat mig.
— Än skulle du inte duga till
landshövdingska, sade Beatrice skrattande, fast pappa tror
det. Hör nu på vad jag säger. Det% är dumt
att visa sig förolämpad och inte rätt heller. Har
.någon brustit i respekt mot dig, så skall du
söka felet uteslutande hos e n, och det är hos
dig själv. För det är där det ligger. I vår
ställning visar folk en aldrig mindre respekt än
man är värd, det kan du utgå ifrån.
— Vill inte mamma inviga mig i, hur mamma
tänker göra, bad Agneta förbryllad.
— Är du inte trött då, och behöver sova?
— Jag är ingen barnunge.
— Nej, kan så vara. Men säg mig först
en sak: är biskopinnan med dem?
— Nej, det tror jag inte. Hon arbetar som
en slav på Röda korset, det är i elfte timmen,
säger hon.
— Så mycket bättre. Jag tror nog, att det
ska lyckas mig att få henne med, fast det inte
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
