Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
och i biskoparnas eget koncilium. Han spände
icke bågen för högt och hade klart för sig,
att en man inte bör låta strängen brista mer
än en gång.
Han var en sökande människa. Hon
föraktade, efter som allt är klart, dem, som
fortsatte att söka. Det fanns frågor, som han inte
var färdig med. Det kunde hända honom att
säga: den saken har jag ingen mening om. —
Men jag har, sade biskopinnan.
Biskopen var inte lycklig, men hon.
Som människa att tala med hade han i huset
sin brorson, Karl Gustav Arvander. Många voro
de visa och vemodiga monologer biskopen höll
inför gymnasisten och studenten, medan han
experimenterade med sin egen legering av tro och
förnuft och stavade på läxan att se Gud i allt
som skedde och dock prisa honom. Och många
lärdomar gav han pojken i konsten att leda
människor — i domkapitel, på stämmor, i kungliga
kommittéer, var som helst utom i äktenskapet.
Han visade, hur man med tålamod och
fyndighet får sin vilja igenom och når sitt mål, om inte
andra resan så den tredje eller fjärde, blott man
tar människorna mänskligt, aldrig väntar för
mycket av dem och följaktligen aldrig retar sig
på dem. Dessutom läste han Novum med Karl
Gustav, ty han skulle också bli biskop, var
meningen. Mycket av sin kraft offrade han på
att leda gossens hjärta, men lyfte aldrig ett
finger för att inverka på sin hustru. De levde
13. — Släkten ferneploogs framgång. 193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
